Möjliga reaktioner i olika ålder efter en traumatisk händelse

 

I detta inlägg beskrivs olika reaktioner som barn och ungdomar kan ha efter en traumatisk händelse eller upprepade sådana. Lyckligtvis bearbetar många barn de traumatiska händelserna på egen hand, utan att föräldrar eller vårdnadshavare behöver få hjälp av en terapeut. Men det finns också barn som utvecklar problem som ett resultat av de negativa händelserna.

Huruvida problem uppstår och i så fall vilka, när och hur länge de kvarstår beror på flera faktorer. Vi vet att följande faktorer spelar en roll:

  • typ av händelse/händelser
  • hur barnet fungerade före händelsen/händelserna
  • barnets temperament
  • barnets förmåga att hantera svårigheter
  • föräldrars/familjemedlemmars färdigheter att hantera svårigheter
  • föräldrars/familjemedlemmars reaktioner på händelsen/händelserna
  • barnets reaktioner på händelsen och hur föräldrarna hanterar barnens reaktioner

 

Möjliga reaktioner i olika utvecklingsstadier

Det finns alltså inget direkt samband mellan händelsens/händelsernas karaktär och barnets reaktioner på den. Barnets ålder vid tidpunkten för händelsen/händelserna är också en viktig faktor. Barn visar olika reaktioner i olika åldrar. Här kommer en översikt över möjliga reaktioner på traumatiska händelser utifrån ett barns olika utvecklingsstadier.

 

Småbarn och förskolebarn

  •       ångestfylld anknytning
  •       separationsångest
  •       ångest
  •       regressivt beteende (återfall till beteenden som passade ett tidigare utvecklingsstadium)
  •       posttraumatisk lek
  •       aggressivt eller destruktivt beteende

 

 

Grundskoleåldern

  •       sämre skolprestationer
  •       sämre koncentration
  •       aggressiva eller ångestfyllda fantasier
  •       oberättigade skuldkänslor
  •       oro för säkerheten
  •       ökad vaksamhet
  •       överdriven omtanke om andra

 

Tonåringar

  •       problem i skolan
  •       skam över att känna sig sårbar
  •       skam över att vara beroende av föräldrar
  •       radikala beteendeförändringar
  •       riskbeteende
  •       tendens att återupprepa de negativa händelserna i sitt beteende
  •       fler konflikter med föräldrar
  •       alkohol- och/eller drogmissbruk
  •       destruktiva och aggressiva fantasier
  •       rädsla för att tappa kontrollen över dessa fantasier
  •       brist på tillit till framtiden

 

När ska terapeuter erbjuda EMDR?

EMDR är lämpligt när barnet eller ungdomen brottas med problem som misstänks vara relaterade till tidigare större negativa händelser.

EMDR kan användas på barn i alla åldrar. Dramatiska händelser som har utspelat sig innan språkutvecklingen börjat kan också bearbetas med hjälp av EMDR. För små barn spelar föräldrar eller vårdnadshavare en viktig roll i behandlingen.

Även om evidensen tyder på att EMDR är en effektiv och säker behandling för barn som har upplevt trauma är det som med all behandling. Den ska utföras av legitimerad sjukvårdspersonal som har erfarenhet av att använda EMDR med barn.

Källa: www.EMDR.nl

 

Referenser

Ahmad, A. & Sundelin-Wahlsten, V. (2008). Applying EMDR on children with PTSD. European Child and Adolescent Psychiatry, 17 (3), 127-132.

Chemtob, C.M., Nakashima, J. & Carlson, J.G. (2002). Brief treatment for elementary school children with disaster-related posttraumatic stress disorder: A field study. Journal of Clinical Psychology, 58, 99-112.

De Roos, C.J.A.M., Greenwald, R., Den Hollander-Gijsman, M.E., Noorthorn, E. , van Buuren, S. De Jongh, A. (2011). A Randomized Comparison of Cognitive Behavioral Therapy (CBT) and Eye Movement Desensitization and Reprocessing (EMDR) in disaster-exposed children (2011). European Journal of Psychotraumatology, 2: 5694. DOI: 10.3402/ejpt.v2i0.5694.

Diehle, J., Schmitt, K., Daams, J., Boer, F., & Lindauer, R. (2014). Effects of psychotherapy on trauma-related cognitions in posttraumatic stress disorder: A meta-analysis. Journal of Traumatic Stress, 27, 257-264.

Kemp, M., Drummond P. & McDermott B. (2010). A wait-list controlled pilot study of eye movement desensitization and reprocessing (EMDR) for children with post-traumatic stress disorder (PTSD) symptoms from motor vehicle accidents. Clinical Child Psychology & Psychiatry, 15 (1):5-25. doi: 10.1177/1359104509339086.

Jaberghaderi, N., Greenwald, R., Rubin, A., Zand, S. H., & Dolatabadi, S. (2004). A comparison of CBF-BT and EMDR for sexually-abused Iranian girls. Clinical Psychology and Psychotherapy, 11, 358368.

Rodenburg R, Benjamin A, de Roos C, Meijer A.M., Stams G.J. (2009). Efficacy of EMDR in children: a meta-analysis. Clinical  Psychological Review, 29(7):599-606. doi: 10.1016/j.cpr.2009.06.008.

Scheck, M.M., Schaeffer, J.A., & Gilette C. (1998. Brief psychological intervention with traumatized young women: the efficacy of eye movement desensitization and reprocessing. Journal of Traumatic Stress, 11 (1): 25-44.

Wanders, F., Serra, M., & de Jongh, A. (2008). EMDR versus CBT for children with self-esteem and behavioral problems: A randomized controlled trial. Journal of EMDR Practice and Research, 2, 180-189.